Häromdagen hittade Häxan lite information om sömnparalys på Wikipedia och tyckte att det lät ganska likt det jag har berättat om efter några av mina hemskaste nätter. Och efter att hon läst upp lite av det som stod där blev jag nyfiken och tittade efter själv och insåg att det är precis vad som har hänt mig alldeles för många gånger de senaste 10-15 åren. Och när jag sedan följde en länk och hamnade i Jens Persson’s specialarbete “Varken sovande eller vaken” så var det som att läsa om mig själv. Det är ju precis det jag har upplevt flera gånger och som skrämt slag på mig fullständigt.
Det jag har känt när jag “vaknat” och varit förlamad och t.ex sett att någon (oftast okänd person) är i rummet och kan göra mig illa kan jag inte beskriva som annat än ren och skär skräck! Och i mitt fall är detta tillstånd dessutom oftast förknippat med ett gnillslande/skrikande ljud som gör riktigt ordentligt fysiskt ont i huvudet. Detta tillstånd är ju fullständigt outhärdligt, även nu när jag tillslut har förstått att det inte är på riktigt, för det känns ju verkligen verkligt.
De senaste åren när det hänt har jag försökt att åtminstone röra en hand eller något för att älsklingen skall förstå att något är fel och väcka mig. Men varje gång misslyckas det. Och varje gång vaknar jag, ibland efter att ha vaknat på “låtsats” flera gånger bara för att slungar in i samma tillstånd igen och igen, med en puls som låter som ett smatterband och är fullständigt övertygad om att jag precis har varit nära att dö. Det är ju milt sagt en otrevlig upplevelse…
Dessa märkliga nattliga upplavelser började när jag jobbade 2-skift och sov alldeles för lite eller inte alls vissa nätter. Och det är väl precis sådant som kan framkalla dess problem, hypnagoga- och hypnopompa hallucinationer (som det tydligen även heter), vad jag har förstått. Och nu när jag vet att jag inte är den enda som har drabbats av detta så blir jag ju enormt nyfiken på om det är några av mina läsare som lider av detta. Så skriv gärna en kommentar om du har upplevt något likande…
Andra bloggar om: drömmar, mardrömmar, sömnparalys
July 4th, 2006 at 02:37
Hej.
Det du beskriver är förstadiet till en utanför-kroppen-resa. Vibbrations-stadiet. Den första gången det hände mig så undrade jag vad det var litegrann men hade mina aningar på vad det kunde vara. I min familj har det varit vanligt med sådana upplevelser. Med lite träning kan man öva sig på att lämna kroppen och åka på spännande resor. Det kan vara ganska skräckfyllt, men samtidigt ska du veta att inget kan skada dig under tiden. Hos mig känns det som att kroppen vibbrerar som om det flödade en ström av elektricitet genom den samtidigt som det låter som om ett tåg far fram. Det är när man separerar från kroppen. Ibland lyckas man resa sig o ibland inte. Mest inte.
Försök att se det för vad det är och inte bli rädd för det så kanske du kan vända det till något positivt. Vill du läsa mer om detta fenomen så rekomenderar jag http://www.soultravel.nu
Lycka till
July 4th, 2006 at 05:22
Gammal hederlig marritt. Klart man haft det. Brukar “vakna” mitt i natten av detta, att jag inte kan röra mig men ändå är medveten om precis allting som händer omkring mig. Obehagligt men det händer inte så mycket mer. Däremot så brukar jag kunna kämpa mig själv ur detta stadiet, men det är inte lätt och tar en stund.
July 4th, 2006 at 06:17
Läskigt. Jag har däremot upplevt en märklig situation där jag har drömt samma hemska dröm som en kvinna som jag då var romantisk involverad med. Hon hade precis avslutat romansen så det var starka känslor. Hon började berätta om drömmen för mig och jag kunde berätta hur det hela slutade.
July 4th, 2006 at 21:11
Jag har lämnat min kropp några gånger när jag har sovit, men varje gång har jag varit så sanslöst trög att det är med mycket kraft jag har lyckats ta mig framåt (krypandes på golvet) – om det är en dröm eller om jag faktiskt har lyckats med det som Anders skriver vet jag inte.
Jag har också haft drömmar där jag har försökt skrika och lyckats och vaknat av mitt eget skrik. Det känns kanske inte likadant som din dröm men någonstans i närheten. Just det där att försöka röra sig, att försöka skrika för att “varna” är rätt likt.
July 4th, 2006 at 23:57
Anders: Tack för tipset, men jag tror inte riktigt vi talar om samma sak. För det här har definitivt inget med utomkroppsliga resor att göra. Det handlar ju om att man i övergång mellan sömn och vakenhet hamnar i ett tillstånd där all muskelfunktion är avstängd samtidigt som hjärnan nästan är vaken, men inte riktigt. Och just det faktum att hjärnan fortfarande inte är riktigt vaken gör ju att man kan få hypnagoga och hypnopompa hallucinationer, vilka visserligen kanske kan bestå i att man tror att man är ute och reser utanför kroppen, men det är ju olika från person till person. Vilka hallucinationer man upplever har nog helt enkelt att göra med ens egna rädslor eller önskningar.
Jontas: Just kämpandet för att vakna tycker jag är otroligt frustrerande. Speciellt då jag själv ofta tror att jag har lyckats bara för att en stund senare inse att jag forftarande är i samma märkliga hallucinationsvärld.
Och det gnisllande ljudet jag nämnde, som känns ungefär som om man fyller munnen med aluminiumfolie och sedan tuggar allt vad man orkar, gör ju det hela väldigt jobbigt…
Bengt: Det låter ju häftigt att drömma samma dröm! Har ingen aning om hur det är möjligt, men hjärnan är ju en ganska märklig pryl
EvaP: Nästa gång det händer mig så hoppas jag att jag också lyckas skrika så att jag väcker mig själv!
July 5th, 2006 at 01:23
Ännu en riktig mardröm…
Jag kom att tänka på en sak när jag funderade vidare på det här med sömn och drömmar och det jag skrev igår… Alla ni som är lika morgonpigga som jag, det vill säga inte alls, vet ju hur det…
July 5th, 2006 at 23:58
Du glömde att berätta en sak, så då gör väl jag det, då;
AG berättade om dessa “konstiga drömmar” ganska omgående när vi hade träffats. Han bad mig att väcka honom om jag märkte/misstänkte att han upplevde det han beskrivit i inlägget.
Sagt och gjort.
En kväll då han hade somnat tyckte jag att han gnydde på ett oroväckande sätt. Som den fina människa jag är, så satte jag en armbåge i sidan på honom. Han vaknade med ett ryck och undrade vad fasen jag höll på med. Jag sa som det var; jag räddade ju honom bara från obehaget.
Han vände på sig gruffande, och mumlade purket något om att han inte alls hade haft någon mardröm. Istället var det visst någon kul/positiv/bra/rolig dröm jag så brutalt hade slitit bort honom från.
Jahaja. Det är tacken, det.
July 6th, 2006 at 00:02
theWitch: Men det förstår du väl… Det är ju när jag inte rör mig eller låter som det är akut!
July 7th, 2006 at 16:29
Oja, det där känner jag igen. Det värsta tycker jag är när jag är säker på att jag är vaken, att jag i “drömmen” vaknar, men ändå är kvar. Det är som såna där ryska dockor, lyfter man på en finns det en till och en till och en till inuti. Hemskt är det!
July 7th, 2006 at 23:30
Lilla Mysan: Ja, visst är det! Jag tycker att det är riktigt elakt av hjärnan att hålla på och luras sådär.
October 20th, 2006 at 16:00
Hej!
Jag är 17 år och har precis börjat drabbas av sömnparalys nästan varenda natt och det händer precis samma sak med mig.. som att någon sätter sig på mig, jag vet inte vad eller vem det är men jag vet att det inte är gott, och denne börjar smeka mig i håret… Bor ensam så det är otroligt jobbigt att vakna i panik med hjärtklappning och käslan av att denna/detta är kvar i rummet, är också otroligt mörkrädd… Så jag vet hur det känns. Har du det fortfarande eller har du några tips på hur man botar det?
MVH
Muffinen_@hotmail.com
October 20th, 2006 at 16:55
Sara: Det där låter ju precis som det som brukar hända mig. Och visst är det otäckt. Det jag har märkt själv är att det är större risk att jag drabbas av det om jag har sovit väldigt lite en natt och varit otroligt trött hela dagen, då brukar jag nästan alltid drabbas av det följande natt. Det händer alltså inte så jätteofta nu längre eftersom jag fått lite bättre sömnvanor, men när jag tidigare jobbade 2- och 3-skift hände stup i ett. Så mitt enda tips är väl att försöka sova “normala” tider. Det hjälper ju på mig i alla fall.
Ett annat tips är ju att försöka pränta in i sig själv att det inte är farligt, även om det är fruktansvärt obehagligt. Då kan man om man har tur faktiskt lyckas intala sig själv under sömnparalysen att slappna av och bara vänta ut det. Det är ju inget bot, men det kan faktiskt göra det lite lättare att uthärda…
October 20th, 2006 at 23:56
Grejen är att jag lägger mig 23 och går upp kl 7 exakt, varje dag förutom helgerna… så jag vet inte vad mer jag kan göra…. Jag får helt enkelt försöka vänja mig vid det… tack för tipset.
October 23rd, 2006 at 12:13
Sara: Då var det värre. Men förhoppningsvis blir det mindre med tiden. Hoppas i alla fall att du vänjer dig så pass att det blir mindre läskigt när det händer.
October 31st, 2006 at 20:33
Hej känner absolut det du skriver om. Har haft besvär med det här ända sen jag var liten!
Senaste inatt hade jag känslan av att jag inte kunde röra mig .Men när jag känner att det håller på att hända försöker jag göra allt för att kunna väcka mig själv. Har lyckas flera gånger. Men det känns otrolig trögt . Kan säga att känslan är väldigt lik när man vaknat på morgonen när jag var mindre å knöt handen allt vad jag orka.Den känslan fast i hela kroppen. Vet inte om ni förstår vad jag menar!
Jag har haft hallunicationer där som sagt det känns som nån är i rummet at nån flåsar mig i örat! Sett olika gestalter. olika viskningar!
Sen att det är att det piper i öronen riktigt högt å att det känns som att trumhinnorna vibrear!
Sen har det många gånger jag fått smärta i kroppen, eller rättare sagt kramper under tillståndet sömparalys! Känns som om hjärtat ska hoppa ur. magen drar ihop sig mm.. Sen har det inte alltid varit läskigt. Har genom det här också kommit in i drömmar som jag själv kunnat styra. Så kallade klardrömmar! Att man är medveten om att man drömmer.
Jag kunde förut ha sömnparalys 6 dagar i veckan . Många otäcka upplevelser som även gjorde mig mörkrädd igen .sov inte utan att lampan var tänd. Men har lyckas att bota min mörkräddhet! Finns så mycket att skriva om det här! Men som sagt har många olika upplevelser av det här. bara att fråga!
October 31st, 2006 at 20:38
En sak till. Kommer ihåg flera gånger när jag haft nån i samma rum som mig när vi sover! När jag inte kan röra mig å försöker säga nått. Brukar jag kunna gå fram ett gnällande ljud för att få den personen att väcka mig! Har även kunnat viska saker som. att jag sakt personens namn å säga viskande “Väck mig” flera gånger. Men dom förstår ju inte det. Sen har jag många gånger kunnat röra mig. Försökt ge mig en örfil för att jag ska få igång mig å min kropp igen. Å det har jag lyckas med.
December 7th, 2006 at 01:50
SARA:
Det finns väll inget direkt att bota det du känner! Utan det är för dig att förstå vad som händer dig när du väl sover å känner att nån sitter på dig. Känslan är ju skrämmande det vet jag ju själv.
Tror vetskapen om allt det som hände gör det mindre läskigt. För jag har inte haft ett sömnparalys fall på riktigt länge. Då man har sina obehag. Gick in på en sida för längesen.
http://www.soultravel.nu/gor_det_sjalv/forsymptomen.shtml
Hitta nån “övning” där. När jag väll fick mina obehag så tänkte jag på det. Kanske inte är lätt i början om det är nytt. Men när man väl är medveten om det så funkar det bra. Å när jag väll gjort det som det stod så hände det några gånger å kände att jag kunde komma in i en dröm. I allafall inte en obehaglig dröm. Så mitt tips är att läsa om det du upplever. Kunskapen hjälper dig. För när du väl är där i det obehagliga så har du läst om det så kan du ta tips ifrån det du läst för att kunna tänka att det inte är farlig. Å vara medveten på att det inte gör dig illa. utan tänk hela tiden på att slappa av å att det inte gör dig illa.. Sen kolla igenom sidan som jag skicka in. Fins mycyket bra där. /Christoffer
December 7th, 2006 at 20:35
Christoffer: Tack för kommentarerna!
Själv har jag nog aldrig lyckats varken röra mig eller få fram något ljud än så länge, trots att jag försöker nästan varje gång. Men däremot har jag också många gånger varit medveten om att jag drömt, utan sömnparalys, och kunnat styra drömmarna nästan som jag velat, och det är ju verlkligen häftigt
January 8th, 2007 at 01:40
Hej
Du får ursäkta min ortografi, men jag är spansktalande från början.
Saken är att, sömnparalys började för mig när jag var typ 13 år. Och jag är nu 33 år och den finns kvar. Igår hade jag en.
När jag var yngre så kunde jag ha flera sömnparalys om dagen. Så fort jag hade en lite tid för att sova.
Under alla mina uppleverser har jag sett mycket konstiga grejer och hört de mest fasanfulla ljud.
Jag försöker vara analytisk och se allt som hallucinationer. Men ibland är det verkligt skrämmande.
Saken är att jag experimentierade mycket under tiden jag var paralyserad, speciellt när jag var yngre. Jag stannade kvar och jag kämpade inte emot. Även om det gjorde ont. Det är då jag har upplevd de mest konstiga och mest skrämmande saker.
Och då frågar man sig, är det verkligen hallucinationer?
Och om det är så, då är det intelligenta hallucinationer, för att vid 3-4 gånger har jag haft kontakt med personer som frågar mig vad gör jag där? eller de har frågat mig ‘ Vem är som besöker de??
Då blir man RÄDD.
Det var då jag slutade med alla experimenter. Nu blir jag mest rädd och får panik och får sova med lampan tänd.
(Något annat som skrämmer mig är själva ljudet. Det är nästan som en fysisk upplevelse men ändå ljud.
Ljudet upplever jag som när pendeltåg kommer närmare och närmare in i en stor tunnelbanastation. Eller som geting som är nära mina örön. Eller som När man tar ett kort med en proffesionnell kamera med en stor blixt, du vet såna som låter som en pipande ljud, När blixten hålller på att ladas.)
Allt du har beskrivit stämmer med mina upplevelser. Det gäller också SARAS och CHRISTOFFER upplevelser.
Jag måste erkänna att även om jag blir rädd så tycker också att det är interessant. Och jag tycker att det är så skönt att veta att jag är inte ensam om detta.
Du kommer säkert att tänka att jag är galning eller nåt. Men jag är helt normal person. Det jag försökte var att beskriva, som jag upplever detta.
Ha det bra.
January 8th, 2007 at 16:07
“Du kommer säkert att tänka att jag är galning eller nåt.”
Definitivt inte. Det mesta i din kommentar stämmer ju perfekt på mig själv också, så i så fall är jag ju en galning själv också
“Och då frågar man sig, är det verkligen hallucinationer?
Och om det är så, då är det intelligenta hallucinationer, för att vid 3-4 gånger har jag haft kontakt med personer som frågar mig vad gör jag där? eller de har frågat mig ‘ Vem är som besöker de??
Då blir man RÄDD. “
Jag brukar ju försöka se vetenskapligt på allting, men om jag skulle uppleva samma sak skulle nog även jag bli ganska rädd och fundersam. Sömnparalys brukar ju vara nog så skrämmande ändå.
June 11th, 2007 at 06:46
Jag har haft sömnparalyz i ett år nu.
I ett år!! Snacka om lång tid! Sen så läser jag här om er… Som t. ex Olivares som haft det i 20 år. Hur klarar du av det.
När jag hamnat i sömnparalyz så får jag känslan av att det är någon som tar på mig. oftast under armarna som om den personen försöker lyfta upp mig eller nått. Och när man känner deras “händer” ta på en så får man en riktigt äcklig känsla. Dels känslan av att det är nån där som man inte ser och dels för att det kittlas nått så fruktansvärt ibland =)
Har oxå haft känslan av att nån sätter sig, eller lägger sig på en! Vissa gånger har jag fått svårt att andas. Och det är ju inte heller kul! Sover jag hemma ensam så vill jag ju inte att nån ska ligga på mig. För då är jag ju inte ensam.
Jag läste nått om alla farliga gubbar å sånt som man ser. Det är tydligen, enligt vissa, väktare som ska se till att man inte hamnar på det andra planet (Astralvärld, andevärld eller vad ni själv tycker) Så de som Olivares såg… Folk som frågar vem det är som besöker dom, skulle projiceras fram för att “den inre jag” är rädd för att det är “efter-döden-världen” som man besöker! Så blir man inte rädd å tar dom “fula gubbarna” positivt istället och bemöter dom så kommer man nått bra att hända =)
October 9th, 2007 at 07:14
jag e 22 år å har haft de här sen jag va 12 ungefär. 10 år nu.
alla som jag har pratat med säger att de ska växa bort.. men icke… jag har försökt berätta för kompisar å familj.. men dom tror att man drömmer.
jag får aldrig detta när jag vaknar.. bara när jag ska somna.. å de går inte att komma undan från det. flera ggr när jag hör “ljudet” som kommer innan för mig så har jag satt på tvn och kollat lite.. men det spelar ingen roll… de känns som man inte kan “fly” från det. de kommer ingen sen när man ska försöka sova. detta har gjort så att jag jobbar natt nu.eftersom jag har svårt att sova på nätterna.
jag får även en känsla av att jag sjunker när de börjar. det gör ont i armarna och benen och jag kan höra mitt hjärta slå.. får lock för öronen.. jag är glad att jag än så länge inte sett något under dessa tillstånd. hör endast ljud, väsanden och konstiga skrik.
har nu efter en tid med detta lärt mig att röra på fingrarna å få fram små ljud…
mitt ex trodde at jag drömde sexdrömmar för att jag låg och stönade
smart!!
de jag brukade göra när jag va yngre(som dock inte fungerar längre) va att sätta på musik.. jag fick för mig att det bara hände när det va knäpptyst…
kanske kan funka för dig.. för mig så kom det inte liak ofta i början när jag gjorde så..
vi kan väl bara hoppas att de försvinner nån gång….
kram
October 17th, 2007 at 17:30
Johan och Mikaela: Tack för kommentarerna!
Jag vet inte vad det beror på, men jag har nästan sluppit detta helt det senaste året. Jag tror bara det har hänt en, eller max två gånger på drygt ett år nu, så det finns nog hopp
November 27th, 2007 at 15:28
Jag råkade ut för det två gånger för ett par år sedan. Sedan har det varit uppehåll fram tills för någon månad sedan. Den senaste tiden har det hänt en gång i veckan ungefär, och det är alltid när jag tar mig en “eftermiddagslur”.
Jag har varit förlamad och hört det surrande ljudet (som nästan får skallen att skaka sönder). När jag verkligen kämpat för att röra mig har jag känt riktigt verklighetstrogna “fantomrörelser”. Jag har rullat av sängen, rest mig upp, flugit upp i taket och allt möjligt. Men jag har i alla fall sluppit ifrån alla de hallucinationer som många här beskriver, och det är jag mycket tacksam för
November 30th, 2007 at 01:21
Mopz: Usch, vad jag känner igen det där. Just det hemska ljudet och att okontrollerat “flyga” omkringring i rummet, som om någon osynlig kraft slänger omkring en som om man vore en tygtrasa…
December 7th, 2007 at 09:29
har också upplevt det, riktigt hemskt.. först låter ett högt ljud typ som ett flygpan som ska starta sen.. e man helt förlamad kan knappt andas.. det känns som om någon sitter på ens bröst så man i princip kvävs.. såg även mej själv liggandes i sängen. jag trodde jag kvävts i sömnen och dött.
December 8th, 2007 at 03:22
N: Det finns tydligen många varianter av samma upplevelse. Din historia låter som en närliggande variant av min… Jag lider med dig, för inte är det trevligt inte…
January 3rd, 2008 at 00:42
Jag känner igen detta så väl. Min upplevelse av detta tillstånd är att jag i mitt sovande vaknar men inte “riktigt” vaken. Jag “vaknar” av att någon/något håller fast mig och kittlar mig i armhålorna och längs midjan. I detta tillstånd har jag alltid panik och försöker röra mig och även få fram något ljud för att tillkalla hjälp. Jag börjar alltid med att försöka röra mina händer men det fungerar ej. Dessa upplevelser har jag i perioder och jag är lika rädd varje gång det händer.
January 5th, 2008 at 02:11
V: Det låter som en standardbeskrivning av sömnparalys. Jag har tyvärr inga botemedel att rekommendera, annat än regelbunden sömn. För min erfarenhet är att det dyker upp oftare när man sover på andra tider än “normalt”. Oftast när man är riktigt utmattad, typ när man sovit alldeles för lite, och gärna när man tar en tupplur på dagen… Så sov så mycket du kan. Och om behov finns, ta hjälp till det!
March 24th, 2008 at 15:22
jag vet precis vad du menar.. det händer mig typ 1 gång i månaden. först var jag skitskraj. men nu vet jag vad som händer när det händer. och jag försöker prova lite grejor istället.. jag samlar mig och andas lugnt och rör mig sakta och det funkade faktist.. jag kunde röra mina armar (väldigt långsamt) , som resulterade i att det svartnade för ögonen och ett högt tinitus ljud tjöt i öronen i 15 sec elelr så sen kom jag ur det. alla gånger jag hamnat i en sömnparalys så har jag fått uppfattningen av att nån kommer in i mitt hus eller i mitt rum. men jag har aldrig sett nåt. men t.ex jag har hört min ytterdörr låsas upp i tillståndet osv.
March 28th, 2008 at 00:46
Borat: Låter verkligen som ett skolexempel av sömnparalys. Känner igen mig i det mesta du skriver.
April 5th, 2008 at 17:29
Hej,
Herrejävlar vad skrämmande detta är att läsa, men samtidigt en lättnad att höra att man inte är själv om dessa upplevelser.
Under de senaste 6 månaderna, så har jag varit med om detta ca 4-5 gånger. Det jag upplever, är att jag är helt medveten om vad som händer, och känner verkligen hur jag “somnar” – men ändå inte. Precis som alla beskriver, så hör jag ljud som ett tåg forsa brevid mig, flygplan, eller vad som helst. Typ som en jetmotor som startar, och blir allt kraftigare för varje sekund.
Jag har ännu inte känt att jag inte kan andas, och har heller inte känt att någon sitter på mig, men jag blir riktigt skraj när jag hör andra berätta om detta.
Jag har lyckats vakna varje gång änsålänge, men inatt senast, var det värst. Då försökte jag verkligen vakna, försökte röra mina händer, benen, skrika – men det enda som hände var att efter ca 15-20 sekunder, så lyckades jag gny lite, som ett litet barn, eller hundvalp, när det utsätts för fara. Det jag egentligen ville var att skrika, men det enda som kom fram, var som sagt ett litet svagt stön.
Jag väckte min flickvän och berättade vad jag varit med om, och dagen efter (alltså nu) så sökte jag på google om detta, och fann denna blogg, samt information om denna såkallade sömnparalys.
Otroligt skrämmande, och jag har ingen större lust att exprementera med detta, utan vill mest att det ska upphöra.
Jag är inte säker på varför detta börjat hända mig, men jag tror det har att göra med att jag för 6 månader sedan fick ett jobb, som innebär att gå upp tidigt på morgonen och jobba hela dagen. Jag har alltid sagt att jag inte är en morgonmänniska, har svårt att vakna på morgonen, och jag har sedan jag var 17 år, alltid älskat natten, och jobbat natt som bartender. Men när jag slutade jobba i baren, och började på mitt nya jobb (för 6 månader sedan) så har detta inträffat.
Vet inte vad jag ska göra. Kanske ska säga upp mig från mitt dagsjobb, och återgå till mitt nattjobb, och helt enkelt acceptera att jag inte är gjord för att jobba dagtid, så kanske detta helvete går över.
Känns hur som helst, mycket bra att läsa om andra, och tackar alla som delat med sig utav sina upplevelser.
April 6th, 2008 at 23:50
VOS: Tråkigt att du behövt uppleva detta, men lite roligt ändå att mitt inlägg och dess kommentarer kanske varit lite upplysande om läget.
Tyvärr vet jag inget botemedel, men det verkar ändå som att det är mindre risk att drabbas om man lyckas få in en bra sömnrytm och sover tillräckligt länge. Själv så drabbas jag numer nästan bara när jag somnar efter att ha sovit alldeles för lite en period.
Ett råd, som naturligtvis inte funkar för alla, är att försöka behålla lugnet. Efter ett tag så kan man faktiskt lyckas förstå vad det är som händer, när det händer. Man kommer visserligen inte undan det förskräckliga ljudet, eller som i mitt fal – den fysiska smärtan i samband med ljudet, men lyckas man att slappna av så slipper man i varje fall panikkänslorna.
Hoppas att det lugnar ner sig, så att du slipper uppleva det allt för ofta.
April 10th, 2008 at 19:56
hej,jag är med i samma club som ni och fick sätta på ett nam “sömnparalis”på detta”2 veckor senare.(vad glad jag bli).
Första gånger var 20 år sen i Frankrike, mitt i nat,kände jag att det var nån i rummet som tittade på mig jätte nära typ 2centimetre bakom mitt
huvet,och länge då var jag helt paralisera och kunde inte röra på mig, det var hemsk.
Sen dess brukar jag har såna visit, med öppna ögon. Jag har lärt mig att hantera räddslan men nu börjar jag ser olika scen framför mig. Förra veckan i Sverije då,kommer en kvinna med en baby på besök, jag såg bara en svart silhouette som gick mitt rum och kommer närmare och närmare sängen
jag var shit rädd med ändå medveten att det var ofarlig.
Tycker att det är skrämande men spänande också!
(ursäkta min svenska inte är perfekt)
April 12th, 2008 at 19:40
Romy: Tack för din kommentar!
Det är alltid intressant att höra andra berätta om sina erfarenheter av sömnparalys.
April 17th, 2008 at 21:48
Hej!
Har precis samma problem, känns skönt att jag hittat denna sida.
För mig hände det inatt igen, då hade jag även klivit upp ovanligt tidigt, 8 på morgonen vilket är ovanligt för mig då jag är natt människa, hade nämligen tenta tidigt så var tvungen att kliva upp tidgiare än vanligt. Allt det här började hända mig för kanske 2-3 år sen. Jag vaknar oftast till slut av att jag skriker helt hysteriskt som att jag håller på dö. För mig är det oerhört jobbigt för jag vet inte vad grannarna tror om mig nu om nätterna. Varenda gång så är jag vaken men ändå inte, jag ser mitt rum och allt men jag är förlamad, kan inte röra mig. Det kommer alltid in någon genom min ytterdörr, kan ibland höra att låset bryts upp. Ibland är det hemska grejer, utomjordingar som rövar bort mig. Men ibland är det helt verkligt, jag ser andar eller vad man ska säga som ett svart sken som kommer in och besöker mig, ibland känner jag någon klappa mig på huvudet o stryka mitt hår försiktigt med en varm känsla, det var jätte skön känsla. Men 80% av fallen är hemska grejer då jag är förlamad, ser mitt rum och allt och mig själv, men kan inte röra mig. Jag brukar då skrika tills jag vaknar upp, ibland tror jag att jag vaknat men sen så inser jag att jag fortfarande är paralyserad. När jag tillslut vaknat av skriket så dunkar hjärtat jätte mycket, jag är totalt chockad och skrämd, känner mig paralyserad, vågar inte gå till hallen osv. En gång när jag var paralyserad så kunde jag ta upp mobilen och ringa min närmaste vän, vi har en väldigt nära relation. Sen vaknar jag tillslut av att hon ringer mig på ritkgit från drömmen, d va som telepati att jag kunde ta kontakt med henne. klockan var då 6 på morgonen. hon vet att jag sover då, hon skulle aldrig ringa vid den tiden. skit skumt..
April 18th, 2008 at 23:18
Tony: Tack för din kommentar!
Det här är nog det bästa inlägget jag har skrivit, med tanke på hur många som hör av sig med liknande erfarenheter, och det känns jättekul även om själva upplevelsen inte är det minsta kul.
Det där med telefonsamtalet var verkligen skumt. Men å andra sidan så känns hela grejen med sömnparalys skumt. Till och med jag, som är en riktig skeptiker, har svårt att få ett ordentligt logiskt grepp på grejen…
April 19th, 2008 at 21:17
Ja tror på en viss mån av telepati. Men det här med sömnparalys är bara hallucinationer. Och att hon ringde mig kan också vara en slump. Allt finns vetenskapligt bevisat på att det inte är på riktigt satt det är iallafall skönt att man inte är “galen”. I mitt fall så visade det sig nu vara biverkningar från en medicin som heter roaccutan. Jag misstänker att det är den iallafall för jag började med den för 3 år sen. Tog uppehåll i 1 år, sen började jag igen för 1 månad sen. Men har nu slutat. Sömnparalyser har också visat sig uppkomma vid stress, dålig sömn. Man ska helst inte vara övertrött och inte heller hungrig eller proppmätt innan man går och lägger sig. Oregelbundna tider kan också ställa till det. Det var nog det misstaget jag gjorde nu i torsdags
.
April 25th, 2008 at 21:06
Tony: Jag har också märkt en klart ökad risk för sömnparalys just vid övertrötthet, stress och oregelbundna tider. Så det stämmer nog väldigt bra.
May 29th, 2008 at 12:17
Tack Sn’lla du. Jag vet precis vad du talar om*tror jag$. Jag gor igenom det varje natt och jag vet inte vad det beror po. Du vet att det e en drom men du kan inte vakna. Jag tror att det e det du talar om eller hur_. Inatt hade jag en hemsk drom. Jag trodde att jag log i min egen seng, jag hadde datorn i mitt kne, ner den plotsligt borjade ticka , en long svart rand som visade min livstid , ner jag plotsligt kende att mina tender borjade falla av de rev i dem och de hemska att DET kendes so verkligt och samtidigt kende jag ner mina ogon borjade ramla av de lixom drog i dom och ner detta sluta so kom det bara en svart rand med texten, nu er du dod.,, och do ble jag i panik ,ja forsokte ropa po hjelp och slog huvudet i veggen jag even ropade po mamma och jag horde att hon kom in i mitt rumm och forsokte vecka mig men hon lyckades inte , de kendes so verkligt och ner jag vaknade log jag i min pojkv’ns seng, kall och svettig , Jag tror jag vet vad du talar om , Man vet att det ‘r en drom men man kan inte vakna upp fron den. Ibland hjelper de att lugna sej och seja att de bara er en drom men ibland gor de bara inte, Hela tiden forsoker man vecka upp sig men man hamnar hela tiden i olika so[kallade .. i Icke verkliga livet, Jag har svort att forklara det men det er so hemst. Riklig Natt terror. orkar inte mera
Tjej 18
June 11th, 2008 at 17:17
HEY,
http://www.dailymotion.com/bookmarks/coutma/video/x18v6i_paralysie-du-sommeil_shortfilms
TITTA PÅ DETTA!!
June 11th, 2008 at 19:20
Tjej: Tack för kommentaren!
Romy: Tack för länken! Den måste jag blogga om så att fler får se den
September 17th, 2008 at 15:53
Hej Alla!
Hmm konstigt med alla drömmar…
Jag har i ungefär 3års tid nu vad jag vet drömt varje natt att saker faller över mig och min nära vänner,familj..
jag klarar mig alltid men de andra blir klämda och då gallskriker jag så att alla i hela huset vaknar!! Jag kan vakna upp på morgonen och upptäcka att jag har blåmärken på knäna för att jag då antagligen har ramlat ur sängen när jag ska springa iväg från ex. väggen som faller… skit jobbigt och vet inte hur jag ska få det att sluta!!! Hjälp
October 20th, 2008 at 13:37
tårna är det enda som inte är paralyserade vid en sömnparalys, så rör på dom så går det över
February 19th, 2009 at 22:15
[...] ni inte har en aning om vad sömnparalys är så har jag skrivit om det tidigare. Och dessutom har jag bloggat om en video där man kan se hur det kan [...]