Nu är jag lite trött på kylan. Eller, rättare sagt, det som kommer med kylan. Isiga, hala och spåriga cykel- och gångbanor. Det är ju inte roligt när man vill vara duktig och använda fötter och cykel istället för bilen. Det blir ju en jäkla massa farande fram och tillbaka varenda dag då det skall lämnas och hämtas ungar här och där och handlas och sånt, och varenda gång så är jag övertygad om att jag skall halka och slå ihjäl mig. Så nu vill jag verkligen ha många plusgrader och barmark tills det är dags för nästa vinter. Och gärna en tidig vår.

Trött på min mage är jag också. För jag tror att den har gått sönder. Igen. Precis som för någon månad sedan. Den är inte normal på något sätt alls. Men, liksom som förra gången, så går det nog över med tiden. Fast vetskapen att det förmodligen blir bättre om några dagar gör det ju inte så mycket roligare just nu.

Nä, nu måste jag verkligen ta och fundera fram något mindre gnälligt att blogga om. Så här går det ju inte att hålla på. Låter ju som värsta bitterfjollan…