1948 kan man säga att apartheid började. Vad apartheid innebar behöver jag väl knappast förklara för någon. Men eländet höll väl mer eller mindre på tills Nelson Mandela valdes till president 1994.

Frågan är om Nelson Mandela någonsin hade kunnat bli president, eller om han hade fått dö i fängelse, om omvärlden hade blundat för vad som pågick i området, och varit tysta.

Själv är jag övertygad om hur det hade gått om omvärlden inte lagt sig i. Men det är ju inte alla som tänker likadant…

Jag bjuder på ett litet utdrag ur en vit sydafrikansk kvinnas dagbok:

Andra September 1982

Funderar på den häxjakt som tycks pågå på regeringen i det här landet. Det har gnällts länge “internt”, men för att lösa den ekvationen får man allt masa sig till valstugan i september och göra sin röst hörd. För övrigt kan ju detta endast göras just “internt”, so why not leave it at that? Det finns faktiskt modiga negrer i området som är helt kompetenta att föra sin egen talan. Frågan är varför de bara snackar och inte agerar.

Ja, man undrar ju, varför snackade de bara. Om de nu var så missnöjda med hur det var, varför gjorde de inte någonting åt det själva. Och varför var omvärlden så in i helvete dumma att de lade sig i interna angelägenheter? Varför hålla på och skriva om saker som inte angick dem?

Är det verkligen så att man inte bör lägga sig i när man ser orättvisor som man själv inte är drabbad av? Skall man verkligen nonchalera problemen och räkna med att de blir lösta “internt”? I så fall vet jag inte riktigt om jag vill vara med. För det är inte riktigt den värld jag vill leva i. En värld där vi räknar med att de svaga själva vågar stå upp mot de starka, även när de starka är i majoritet, det är en värld där de svaga förlorar. Varje gång.

Nu kan man ju fundera på om detta inlägg verkligen handlar om negrer, eller något helt annat.