En gubbjävel ställdes idag inför rätta för att ha gett en 13-årig pojke en örfil när han kallade honom “Gubbjävel”.

- Det skulle kunna hända vem som av oss, säger Evald Larsson, initiativtagare till den manifestation som i dag ska hållas utanför tingsrätten i Jönköping.

Runt 300 pensionärer förväntades dyka upp i Jönköping för att visa sitt stöd för gubbjäveln Ronald Fasth. För de tycker ju att det han gjort är fullt förståeligt…

Vissa av våra medlemmar vågar inte gå ut om kvällarna av rädsla för att bli nedslagna, säger Evald.

De är alltså rädda för att bli nedslagna, så därför skall de visa sitt stöd för någon som slagit någon annan. Ja men vad bra. Logiken är ju glasklar.

Det är väl precis så vi skall uppfostra våra barn och lära dem att det är fel att använda våld. Eller hur…

Michael Jackson dog igår, Och jag sörjer faktiskt lite. Han var en unik artist, oavsett om man gillade honom eller inte.

Jag kände honom inte. Men måste man känna någon för att känna något när personen i fråga går bort?

Jag kände inte Olof Palme, Engla, Elvis, Ronnie Peterson, barnen i Arboga eller det lilla barnet som glömdes i en bil häromdagen. Betyder det att jag inte skall känna något för dem? Betyder det att de inte förtjänar mer än en notis i tidningen? Måste man själv vara vän, eller bekant, med någon för att känna sorg eller för att förstå att andra gör det?

Om jag t ex. skriver att min far har gått bort, skulle det då kännas naturligt för dig att skriva “Jag kände honom inte, så jag bryr mig inte, varför skriver du om det?”?

Jag känner mig lite ledsen inombords idag. Inte bara för att MJ gick bort igår, utan också för att det finns människor som inte kan förstå att man kan känna känslor i en stund som denna.

Läs även andra bloggares åsikter om michael jackson, sorg, känslor

Det är knappt att jag tror att det är sant, men det verkar inte bättre än att en 61-årig kvinna i danmark har lyckats växla till sig 1400 danska kronor med hjälp av två monopol-tusenlappar.

Det låter ju som en väldigt bra affär Och det tyckte tydligen kvinnan också, för hon återkom dagen efter med mer Monopolpengar. Andra gången gick det dock inte lika bra. Då fick hon ett “Gå direkt till fängelse – utan att passera GÅ”-kort istället…

“En orutinerad medarbetare satt i kassan”, är förklaringen enligt bankens chef. Och jag undrar… Hur orutinerad kan man egentligen vara? Rekryterar de direkt ifrån förskolan? Eller, har de kanske anställt någon som är förståndshandikappad? Det är förvisso något som jag gärna ser att arbetsgivare gör då jag tycker att förståndshandikappade har lika stor rätt att arbeta som någon annan, men det kanske inte är helt rätt att sätta just den personen i kassan…

Och så snackas det om bankkris. Konstigt…

Andra bloggar om: bankkris, humor, monopolpengar

Jag har inte så mycket vettigt att komma med själv idag, så jag tipsar istället om lite sådant som andra har skrivit om…

Ramona Fransson har startat Namninsamlingen “Vi kräver en öppen debatt om böckerna Gömda & Asyl av Liza Marklund och Mia Eriksson” vilken jag tycker att man skall skriva på (via theWitch).

Jag blev glad idag när jag läste att Spotify nu har inbyggt stöd för last.fm (Via Bea och Scary Mary). Och för er som ännu inte testat Spotify kan det kanske vara intressant att veta att  Rockbjörnen lottar ut 1000 invites och M3 kommer att lotta ut 500 invites under helgen.

Bloggliv lottar ut 10 licenser till TexNotes Pro och do-Organizer. Det kanske kan vara något för den som behöver något lite mer avancerat än Anteckningar eller känner sig lite oorganiserad…

Såg också (via Beta Alfa) att Aftonbladets anställda nog snart blir lite lyckligare människor allihopa. De skall nämligen alla få varsin iPhone, vilken skall ersätta både den fasta och den mobila telefonin inom företaget. Det enda negativa som jag kan se med det är väl att produktiviteten kanske sjunker lite, åtminstone till att börja med, då alla anställda kommer att sitta och pilla på sina nya telefoner istället för att arbeta…

Tillägg: Jag har placerat min blogg i Uppsala på bloggkartan.se!

Svensk granat prisas för framgångar i Irak och Afghanistan.

Artillerigranaten Excalibur från Bofors har fått motta utmärkelsen “Top 10 Inventions of 2007″, som delas ut av den amerikanska armén. Granaten i fråga är inte ens färdig för serieproduktion än, men ett hundratal har ändå redan sålts till USA som använt dessa i Afganistan och Irak.

Nu kanske det är meningen att man som svensk skall känns sig stolt över hur duktiga vi är som lyckats utveckla ett så fantastiskt vapen, men jag känner faktiskt inte den minsta stolthet.

Det finns så mycket bra man kan lägga pengar på, så att plöja ner flera miljarder i utvecklingen av vapen känns för mig helt vansinnigt. Och att dessa vapen sedan säljs till ett land som helt klart är krigförande, trots att detta egentligen strider mot svensk lag, gör mig både frustrerad och förbannad.

Inspektionen för strategiska produkter (ISP), är den statliga myndighet som kontrollerar Sveriges export av försvarsmateriel och andra s.k. strategiska produkter. På deras sida kan man läsa regeringens riktlinjer.

Tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel för strid eller övrig krigsmateriel, bör inte beviljas om det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej, stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller stat som har inre väpnade oroligheter.

Vidare kan man läsa följande…

Inkomna ärenden avgörs inom ISP. ISP ska dock överlämna ärenden till regeringen för beslut om de är av principiell betydelse eller annars av särskild vikt. Liksom inom alla andra statliga verksamheter är det regeringen som fastställer politiken medan myndigheterna verkställer den genom beslut i enskilda ärenden.

Det borde ju vara klart som korvspad egentligen. Vi skall inte exportera vapen till krigförande länder. Det är alltså bara för ISP att säga nej till all sådan export. Och tycker de att ett undantag borde göras (vilket borde betecknas som ett ärende av principiell betydelse eller annars av särskild vikt) så skall ärendet överlämnas till regeringen för beslut.

Enligt en artikel i Aftonbladet från mars förra året så hade då inte ett enda ärende överlämnats till regeringen för beslut sedan december 2000. Ändå exporteras det hela tiden vapen till krigförande länder. Är inte det märkligt?

Skapades ISP bara för att sverige skall kunna exportera vad som helst till vem som helst utan att regeringen skall behöva ta ansvar för besluten, eller vad?

Och som om det inte vore nog med att reglerna inte följs så tycks somliga, framför allt centern, vilja ändra reglerna så att vi helt enkelt får exportera hur vi vill…

För två år sedan överlämnade regeringens utredare Anders Svärd (c ) ett förslag till dåvarande infrastrukturminister Ulrica Messing: Krut (Krigsmaterielutredningens betänkande).
Svärd ville tala klarspråk.

Han ville slå fast att export inte bara ska tillåtas av säkerhetspolitiska skäl. Utan också om det är bra för den svenska industrin.
Dessutom ville Svärd lätta på förbudet att exportera till länder som kränker mänskliga rättigheter. I hans förslag till riktlinjer står bara att mänskliga rättigheter ska “beaktas”.

Men Svärds utredning hamnade i skrivbordslådan. Den socialdemokratiska regeringen kunde aldrig bli eniga om hur en proposition skulle se ut.
- Vi hade stora diskussioner om vad den propositionen skulle innehålla och därmed sköts det på framtiden, säger socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin.

Nu har alliansen ärvt frågan. Och den är djupt splittrad.
Centern vill fullfölja Krut-utredningen pragmatiska linje – och anpassa regelverket till verkligheten.
- Vi tycker att man bör modernisera lagstiftningen och göra den mer anpassad efter hur det ser ut i dag, säger Maud Olofsson.

Centern, med Maud Olofsson i spetsen, vill alltså att Sverige i ännu större utsträckning bidrar till att människor dödas. Det är alltså inte nog med alla som dör av svenska fulexporterade vapen redan idag.

Det är ju inte utan att man undrar vad nästa steg blir. Skall sverige börja utveckla och sedan exportera kärnvapen? Om inte, var går gränsen för vad som är ok? Hur många åt gången är det ok att döda med svenska vapen?

Vi svenskar är ju väldigt bra på att skryta om hur måna vi är om de mänskliga rättigheterna. Det rimmar ju onekligen ganska illa med vapentillverkning och vapenexport. För hur man än vänder och vrider på det så är syftet med vapen att ta livet av människor, och den mest grundläggande av alla mänskliga rättigheter borde ju vara att man får fortsätta leva.

Andra bloggar om: excalibur, bofors, isp, inspektionen för strategiska produkter, vapen, vapenexport, usa, krig, politik, samhälle – intressant?

Jag borde ha skrivit mängder om det för länge sedan, men jag har helt enkelt inte orkat. Dessutom har så många andra redan skrivit så mycket bra om det.

Det känns egentligen helt självklart, men tydligen tycker inte alla det. Det finns tydligen tillräckligt mycket nötter för att lagen skall gå igenom, verkar det som. Men hoppet är ju det sista som överger människan, sägs det ju. Och jag hoppas…

Ni som skall rösta om saken – Tänk efter, för fan! Lyd inte bara partiet. Glöm inte att ni är enskilda människor, med egna tankar, som dessutom besitter rätten att rösta efter både hjärta och hjärna. Åter igen – Tänk efter, en gång till!

Läs mer i Svd, DN, DN, AB, AB och AB och Andra bloggar om: fra, fra-lagen, fredrick federley, storebrorssamhälle, avlyssning

Man blir ju bara så ledsen när man läser sådan här…

Dagisbarnen fick turas om att säga vad de tyckte var fel med autistiske Alex. Bland omdömena som fälldes fanns “äcklig” och “irriterande” med.

Sedan lät läraren barnen rösta om de tyckte att Alex skulle gå kvar i klassen.

Femåringen röstades ut med 14 röster mot två.

Alla barn fungerar inte alltid bra med andra barn. Så är det ju. Och när det inte fungerar så bör man hitta en lämplig lösning på problemet, men det här var verkligen inte en lämplig lösning. Det var faktiskt riktigt vidrigt.

Barn kan visserligen vara väldigt grymma mot varandra, men vuxna, speciellt de som arbetar med barn, borde inte ens kunna komma på tanken att kränka ett barn på detta vis.

Du kan också läsa mer i TCPalm eller SvD.

Andra bloggar om: autism, psykisk misshandel, dagis, utröstning, aspergers

Det är tydligen inte bara jag som tycker till om regeringens “beslut” om att köpa nya super-Jas. SvDs läsare “rasar” också mot Jas-affären.

Men förmodligen blir det inget av det hela ändå. Och skulle det ändå bli det så strider det förmodligen ändå mot grundlagen.

Ok, vi har utvecklat skiten, så visst – sälj den. Det är ju bra om vi får in lite pengar efter allt som det kostat, men inte om det innebär att vi också måste köpa skiten själva. Man måste ju göra skillnad på försäljning och ren utpressning…

mer i DN och i andra bloggar om: jas, super-jas, stridsflyg, flygvapnet, försvaret, intressant?

Ja men vad bra. Satsa mer pengar på Jas. Det är precis vad vi behöver. För hela världen sitter i hemlighet och smider planer på att invadera Sverige och det enda som får dem att tveka är vårat fantastiska stridsflyg. Vore det inte för det så hade vi blivit invaderade för länge sedan. Faktum är att hade inte Jas funnits så hade vi alla talat ryska nu…

Eller hur…

Andra bloggar om: jas, stridsflyg, flygvapnet, försvaret, intressant?

Vad? En bok om plastikkirurgi med barn som målgrupp och som dessutom är skriven av en plastikkirurg! *Alla varningslampor och sirener sätter igång att blinka och tjuta i feministernas högkvarter och total panik bryter ut. Och i kör stämmer de upp – “Det är fel, fel, fel. Och det måste vara satans påfund!”*

Eller hur.

För all plastikkirurgi handlar om att rätta till små fel på en helt OK näsa, eller om att fettsuga en redan ganska så platt mage, eller att stoppa in en massa silikon i bröst som borde duga som de är, eller att fylla ut läppar tills det blir rent groteskt, osv…

För det finns ju inte kvinnor som har fött barn och som därefter fått en mage som bara inte vill bli vad den en gång var. En mage som förvandlats till något som mest liknar en samlingsplats för världens all överbliven hud som hänger i drivor, och som får dem att dagligen må dåligt varje gång de ser sig själva i spegeln. Och det finns ju heller inga kvinnor som mår precis lika dåligt då de ser hur de en gång så fina brösten nu mest ser ut som ett par långa tubsockor med ett par tennisbollar i. Nej då. För i den perfekta värld vi lever i så är precis alla nöjda med hur de ser ut. Oavsett hur de ser ut.

Men allvarligt. Jag tycker inte heller att denna bok är någonting som bör vara allmän läsning i skolan. Då skulle det naturligtvis kunna bidraga till en uppfattning bland unga att plastikkirurgi är lika naturligt som att borsta håret för att känna sig fin. Men, så länge det finns kvinnor, eller män, som väljer att använda sig av plastikkirurgi så kommer det också att finnas barn till föräldrar som skall skönhetsopereras. Och om dessa barn råkar ha föräldrar som inte kan förklara situationen på ett bra sätt så tycker jag att en liknande bok har en funktion att fylla. Sedan skulle jag i och för sig hellre se en liknande bok skriven av någon annan, där inte kirurgen i fråga framställs som en hjälte (om det nu är så, vilket är svårt att veta med säkerhet utan att ha läst boken själv), men tills en sådan finns tycker jag ändå inte att man behöver sluta upp i en gemensam moralpanik på grund av denna boks existens.

Andra bloggar om: my beautiful mommy, michael salzhauer, plastikkirurgi, plastikkirurg, skönhetsoperationer, satan, feminism, feminister, intressant?