Svensk granat prisas för framgångar i Irak och Afghanistan.

Artillerigranaten Excalibur från Bofors har fått motta utmärkelsen “Top 10 Inventions of 2007″, som delas ut av den amerikanska armén. Granaten i fråga är inte ens färdig för serieproduktion än, men ett hundratal har ändå redan sålts till USA som använt dessa i Afganistan och Irak.

Nu kanske det är meningen att man som svensk skall känns sig stolt över hur duktiga vi är som lyckats utveckla ett så fantastiskt vapen, men jag känner faktiskt inte den minsta stolthet.

Det finns så mycket bra man kan lägga pengar på, så att plöja ner flera miljarder i utvecklingen av vapen känns för mig helt vansinnigt. Och att dessa vapen sedan säljs till ett land som helt klart är krigförande, trots att detta egentligen strider mot svensk lag, gör mig både frustrerad och förbannad.

Inspektionen för strategiska produkter (ISP), är den statliga myndighet som kontrollerar Sveriges export av försvarsmateriel och andra s.k. strategiska produkter. På deras sida kan man läsa regeringens riktlinjer.

Tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel för strid eller övrig krigsmateriel, bör inte beviljas om det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej, stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller stat som har inre väpnade oroligheter.

Vidare kan man läsa följande…

Inkomna ärenden avgörs inom ISP. ISP ska dock överlämna ärenden till regeringen för beslut om de är av principiell betydelse eller annars av särskild vikt. Liksom inom alla andra statliga verksamheter är det regeringen som fastställer politiken medan myndigheterna verkställer den genom beslut i enskilda ärenden.

Det borde ju vara klart som korvspad egentligen. Vi skall inte exportera vapen till krigförande länder. Det är alltså bara för ISP att säga nej till all sådan export. Och tycker de att ett undantag borde göras (vilket borde betecknas som ett ärende av principiell betydelse eller annars av särskild vikt) så skall ärendet överlämnas till regeringen för beslut.

Enligt en artikel i Aftonbladet från mars förra året så hade då inte ett enda ärende överlämnats till regeringen för beslut sedan december 2000. Ändå exporteras det hela tiden vapen till krigförande länder. Är inte det märkligt?

Skapades ISP bara för att sverige skall kunna exportera vad som helst till vem som helst utan att regeringen skall behöva ta ansvar för besluten, eller vad?

Och som om det inte vore nog med att reglerna inte följs så tycks somliga, framför allt centern, vilja ändra reglerna så att vi helt enkelt får exportera hur vi vill…

För två år sedan överlämnade regeringens utredare Anders Svärd (c ) ett förslag till dåvarande infrastrukturminister Ulrica Messing: Krut (Krigsmaterielutredningens betänkande).
Svärd ville tala klarspråk.

Han ville slå fast att export inte bara ska tillåtas av säkerhetspolitiska skäl. Utan också om det är bra för den svenska industrin.
Dessutom ville Svärd lätta på förbudet att exportera till länder som kränker mänskliga rättigheter. I hans förslag till riktlinjer står bara att mänskliga rättigheter ska “beaktas”.

Men Svärds utredning hamnade i skrivbordslådan. Den socialdemokratiska regeringen kunde aldrig bli eniga om hur en proposition skulle se ut.
- Vi hade stora diskussioner om vad den propositionen skulle innehålla och därmed sköts det på framtiden, säger socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin.

Nu har alliansen ärvt frågan. Och den är djupt splittrad.
Centern vill fullfölja Krut-utredningen pragmatiska linje – och anpassa regelverket till verkligheten.
- Vi tycker att man bör modernisera lagstiftningen och göra den mer anpassad efter hur det ser ut i dag, säger Maud Olofsson.

Centern, med Maud Olofsson i spetsen, vill alltså att Sverige i ännu större utsträckning bidrar till att människor dödas. Det är alltså inte nog med alla som dör av svenska fulexporterade vapen redan idag.

Det är ju inte utan att man undrar vad nästa steg blir. Skall sverige börja utveckla och sedan exportera kärnvapen? Om inte, var går gränsen för vad som är ok? Hur många åt gången är det ok att döda med svenska vapen?

Vi svenskar är ju väldigt bra på att skryta om hur måna vi är om de mänskliga rättigheterna. Det rimmar ju onekligen ganska illa med vapentillverkning och vapenexport. För hur man än vänder och vrider på det så är syftet med vapen att ta livet av människor, och den mest grundläggande av alla mänskliga rättigheter borde ju vara att man får fortsätta leva.

Andra bloggar om: excalibur, bofors, isp, inspektionen för strategiska produkter, vapen, vapenexport, usa, krig, politik, samhälle – intressant?

Muhammedteckningarna rör om i världen än en gång. Och jag blir lika irriterad den här gången också. Dels för att jag inte tycker att en åsikt grundad enbart på en religion skall få styra vad man får göra och inte göra, och dels för att jag alltid blir irriterad när folk bemöter motståndare med hot. Om någon vänligt ber mig gå åt sidan så gör jag det oftast gärna, men om någon säger “flytta på dig eller så dödar jag dig” så reagerar jag automatiskt tvärt emot.

Jag står helt klart på de danska tidningarnas sida i den här frågan. Precis som jag gjort förut. För även om jag kan förstå att muslimer enligt deras tro inte vill att man skall avbilda Muhammed, så kan jag aldrig gå med på att deras tro skall vara lag för alla andra, som inte är muslimer. Världen funkar helt enkelt inte så. Det får den inte göra.

Skall man dra det hela till ytterligheter så skulle ju jag i princip i så fall kunna starta min egen religion, i vilken det var helt förbjudet att ens nämna ordet gud eller Allah, och sedan be alla anhängare att jaga och avrätta alla som trotsade min religions budord. Det skulle i så fall bli många offer. Och vore det OK? Nej, knappast enligt någon, oavsett religion. Så varför skall detta Muhammed-avbildar-jagande vara OK?

Jag blir till och med sugen på att tatuera in en Muhammed-bild på armen i ren trots… Vore jag lovligt byte då?

Läs mer i SvD, DN, Aftonbladet eller i andra bloggar om muhammed, muhammed-teckningar, danmark, yttrandefrihet, islam, muslimer, religion, samhälle, intressant?

Det var ju ett jäkla tjat om underverk, men nu är det ju klart, så då får jag väl redovisa resultatet eftersom jag gissade i förra inlägget…

De nya underverken blev (mina rätta gissningar i fetstil):
Kinesiska muren
Petra i Jordanien
Kristusstatyn i Rio de Janeiro
Machu Picchu
Chichén Itzá i Mexiko
Colosseum
Taj Mahal i Indien

Andra bloggar om: n7w, new 7 wonders, världens sju underverk, underverk

Jag funderade lite på det här med underverken som har röstats fram. Tänkte att jag skulle försöka gissa vilka som vinner innan resultatet presenteras i kväll, men det är ju inte helt lätt. Det är ju jättesvårt att veta hur andra tänker. Själv tycker jag ju till exempel att operahuset i Sidney är jättefint, men det känns lite för modernt för att räknas som ett underverk, för det finns ju trots allt väldigt många fina moderna hus, men så tänker kanske inte andra…

Här är i varje fall de sju som jag tror kommer att vinna…

The Pyramids of Giza Egypt
The Great Wall of China China
Stonehenge United Kingdom
The Easter Island Statues Chile
Chichen Itza Mexico
The Colosseum Italy
Hagia Sophia Turkey
Machu Picchu (ny)

Om du har en blogg själv så kan du ju göra en egen lista, så får vi se vem som har flest rätt

Uppdatering: Jag hade missat att pyramiderna inte gick att rösta på (det är ju lätt att tro det när det står så på bilden på sidan iofs). Så jag har lagt till Machu Picchu istället.

Andra bloggar om: n7w, new 7 wonders, världens sju underverk, underverk

Idag lyssnade jag på programmet Kropp & själ i P1. En av de medverkande i dagens program var Gisela van der Stern, dietist och specialist på ätstörningar, som talade om bantningstrender och kvinnans ställning i samhället.

Det hela gick ut på att man, när man bantar, inte mår bra fysiskt och inte heller är speciellt alert. Man blir långsammare i tanken, tröttare och får svårt att koncentrera sig. Det är alltså ett väldigt effektivt sätt att hålla kvinnan på plats. För när de bantar kan de ju inte konkurrera på lika villkor på arbetsmarknaden, i skolan eller politiskt.

Som exempel nämndes tiden före 20-talet, då kvinnor började kräva rösträtt i USA och i delar av Europa. Då skapades de första bantningsartiklarna i amerikanska veckotidningar och hela 20- och 30-talet blev en period då man skulle vara smal och idealet var pojklikt och platt.

Efter andra världskriget däremot, när männen kom tillbaka och kvinnorna inte längre behövdes i jordbruket och industrin, då skulle kvinnorna tillbaka till spisen och föda barn. Då skapades också kurvigare ideal, såsom Marilyn Monroe och Gina Lollobrigida.

I slutet av 60-talet, när kvinnor ville ut på manligt dominerade arbetsområden, kom Twiggy-idealet. Ännu ett kvinnoideal som var väldigt magert och platt.

Det är heller, enligt Gisela, ingen slump att det under de senaste 10-15 åren blivit väldigt viktigt att undvika “det stora förfallet”. Att ” smal = lycklig = framgångsrik” drivs hårt samtidigt som kvinnorna försöker driva jämställdhetspolitik, starta feministiska rörelser och feministiska partier. För hur skall man orka jobba för en jämställdhetspolitik om man måste tänka på hur lunchen skall se ut?, undrar hon.

Gisela hävdar alltså att varje gång kvinnor flyttat fram sina positioner politiskt, ekonomiskt eller socialt har idealen plötsligt blivit väldigt smala.

Vi män skulle alltså, sedan 20-talet, konspirerat och tvingat fram smala ideal som kvinnorna måste följa, enbart för att se till att kvinnorna inte skall få tillräckligt med energi upp till hjärnan för att klara av att, eller orka, inkräkta på vårat (männens) revir. Bantning är alltså inte något kvinnor kan göra frivilligt, det är bara en del av det manliga förtrycket.

Alltså. Jag vet inte om alla andra tycker att det här låter rimligt, men själv tycker jag verkligen att det var det mest långsökta och idiotiska jag har hört på väldigt, väldigt länge. Inte för att jag inte tror på att man blir slöare och dummare om man inte äter ordentligt, för det blir man ju. Och jag håller med om att de kvinnliga idealen många gånger har varit rent sjuka, men att det hela skulle vara ett sätt att hålla kvinnan på plats varje gång de försöker åstadkomma något, det låter ju verkligen som något bara en paranoid tokfeminist kan komma på. Jag menar, hur skulle det hela ha gått till? Skapades det någon hemlig mansgrisorganisation för 100 år sedan som ända sedan dess samlas för att smida bantningsplaner varje gång några kvinnor går samman och kräver något? Och är inte det hela en enda stor idiotförklaring av alla kvinnor? Kvinnor skulle ju, om Giselas tankar stämmer, bara vara en stor skock får som låter sig styras av oss män hur som helst, oavsett om det skadar dem själva eller inte…

Andra bloggar om: bantning, kvinnoideal, gisela van der stern, twiggy, feminism, jämställdhet, konspiration, intressant?

Jag tycker att det var en rolig idé att byta ut lite trafikljusgubbar mot roligare varianter, vilket en konstnär gjort i Prag som protest mot EU-anpassning. Bland de nya figurerna finns bland annat en som står och halsar ur en flaska, en som pinkar och en som gör nr 2. Nu lär väl inte Prag komma undan EU-anpassning för det, men det lär ju bli lite roligare för de som står och väntar vid rödljusen i varje fall.

Här i sverige finns de tydligen de som tycker att Herr Gårman borde bytas ut mot en Fru Gårman i jämställdhetens tecken. Jag tycker att det är lite fånigt, men det kan de väl ändå få göra om de vill. Mig gör det ju det samma. Fast jag undrar hur de tänkt att hon skall se ut. Tänk om de gör en smal Fru Gårman, då kommer ju alla överviktiga att känna sig kränkta. Och gör de en tjock så klagar väl anorektikerna. Sen finns det ju alltid kortväxta som kan bli stötta om hon blir för lång, och tvärtom. Hur de än gör så lär det ju bli fel. De kan ju liksom göra en figur som är lagom på alla sätt och vis, men då kommer väl någon överviktig liten enbent dvärg att känna sig sårad ändå…

Mitt förslag är att de behåller den figurer som finns och struntar i titeln Herr/Fru, så kan folk tolka bilden som de vill. Det kan ju vara både en gubbe och en kvinna i byxor. Problemet löst, liksom…

Andra bloggar om: herr gårman, fru gårman, trafikljus, trafiksignaler, vägskyltar, jämställdhet

Jag läste i DN om Burmas nya huvudstad, Naypyidaw. Staden utropades till Burmas huvudstad 2005, något som inte ens de som senare kom att flyttas dit kände till i förväg. Plötsligt en dag skulle alla statsanställda ta sitt pick och pack och alla myndigheternas tillhörigheter, lasta allt på lastbilar och sedan åka i konvoj till sin nya stad.

Jag tycke det lät så märkligt att jag blev nyfiken och började leta efter den nya huvudstaden i Google Earth. Efter en stund hittade jag något som såg väldigt konstigt ut mitt ute i djungeln. Något som såg ut som moderna byggnader utspridda på ett väldigt märkligt vis…

Ni kan titta själva i Google Earth om ni vill.

Efter att ha sökt lite mer så hittade jag en artikel om Naypyidaw i SR där man också kan se en film som Lena Bejerot (den första västerländska journalisten som besökte staden) har tagit. Och efter att ha tittat på den filmen så gissar jag att det är de olika ministerierna som jag hittade i Google Earth. En bit ifrån dessa byggnader så fanns ett lite mer tätbebyggt område, som jag gissar är den nya huvudstaden, för där hittade jag några hus som tycks kunna vara av samma typ som i bilden i DN.

Det sjukaste i hela historien är ju att det fortfarande inte är någon, förutom den innersta militära kretsen, som vet varför huvudstaden skulle flyttas. De två huvudteorierna är att det antingen var för att försvåra för USA vid ett anfall, eller att det är för att någon astrolog förutspått att det måste göras. Två tänkbara orsaker som båda framstår som väldigt knasiga…

Andra bloggar om: naypyidaw, burma, huvudstad, google earth, astrologi > intressant?

Det krisar visst lite mellan Sverige och Kuba sedan Carl Bildt nämde Kuba som ett av de länder där det begås brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. Kubas FN-ambassadör, Juan Antonia Fernandez Palacaios, var ju lagom balanserad när han gav svar på tal…

Med sitt aggressiva utfall tog han (Bildt) oss tillbaka i tiden till de icke särskilt ärofyllda dagar av svensk imperialism som var fyllda av blod och smärta. Dess grannländer fick underkasta sig kolonialt slaveri”, sade FN-ambassadören bland annat.

Sedan fortsatte han med att säga att Sverige försöker upprätthålla en “etnisk rensning”
och bara tillåter människor i Sverige vars hudfärg och hårfärg passar med de “tidigare vikingaerövrarnas rasmönster”.

Det uttalandet är ju så otroligt dumt att det blir komiskt. Den mannen kan ju inte ha läst på allt för mycket om hur det ser ut i Sverige idag.

Förövrigt så undrar jag hur de tänkte när de valde medlemmar till Rådet för mänskliga rättigheter. Jag vet ju inte riktigt hur det är tänkt att de skall arbeta, men med tanke på namnet så förvånar det mig att Kuba och Kina är med. Det känns lite ologiskt. Blir inte det lite som att använda blinda blindhundar?

Andra bloggar om: rådet för mänskliga rättigheter, carl bildt, juan antonia fernandez palacaios, fn, kris, kuba, diplomatkris, utrikespolitik, sverige > intressant?

Åsa skriver om något jag själv har funderat på…

Det som däremot förvånar mig är att Rosmari själv inte lagt ut en länk till så att alla som vill läsa och ladda ner den kan göra det gratis. För det har ju bara fördelar att låta andra ta del av material som musik, spel och annat. Eller har jag missuppfattat det som Kulturbloggen ofta propagerar för?

Frågan är ju hur de som lovprisar fildelning ser på saken när det gäller egna verk. Är det lika roligt med fildelning då?

Emma Watson har tröttnat på att vara Harry Potters kompis…

- Emma vill inte göra det längre. Hon är less på att vara känd som tjejen från Harry Potter-filmerna.

Värst vad somliga är kräsna av sig. Själv skulle jag gladeligen spela vad som helst, till och med Pippi Långstrump, om jag fick 27 miljoner för det.

I Kina har de fortfarande en del att lära när det gäller betydelsen av ordet yttrandefrihet.

Den kinesiske aktivisten Zhang Jianhong har dömts till sex års fängelse för omstörtande skriverier och förtal av Kinas regering, rapporterade hans advokat och statliga massmedier på måndagen.

Det är ju rent sorgligt att det fortfarande finns så många platser på jorden där man riskerar fängelse, eller värre, om man kritiserar sin regering.

Dagens märkligaste måste ju vara ett par lederhosen med integrerad MP3-spelare, med knappar på utsidan av låret för att styra spelaren. Hur stor kan marknaden vara för sådana?

Jag undrar allt oftare om Bush och gänget överhuvudtaget är intresserad av fredliga lösningar på konflikter, eller om det faktiskt är så att det är själva krigandet som är det viktiga. Skall man tro SvD så hade USA redan 2003 ett bra läge för förhandlingar med Iran som skulle kunnat varit en bra början för att lösa många problem i mellanöstern.

Trita Parsi som läst förslaget summerar: Iranierna erbjöd sig år 2003, långt innan Ahmadinejad valts till president, att sluta stödja palestinska Hamas och Islamiska jihad, bidra till Hizbollahs avväpning i Libanon, öppna iranska kärnanläggningar för oanmälda inspektioner fullt ut (detta var innan Iran återupptagit sin urananrikning), samarbeta kring terroristbekämpning (framför allt mot den gemensamma fienden al-Qaida) samt att med gemensamma krafter försöka stabilisera Irak.

Vad gjorde då USA?

- Men erbjudandet avfärdades av hökarna i Vita huset och Pentagon. Deras argument var enkelt men förödande: “Vi talar inte med ondskan”. Dessutom straffades Schweiz för att man har agerat budbärare.

Det var ju verkligen konstruktivt, eller hur? Oavsett om man ser Iran som ondskans näste, eller inte, så blir de väl knappast mindre onda av att man vägrar förhandla med dem. Tvärtom så borde väl det vara den mest naturliga vägen att gå om man vill förändra situationen. Om man nu inte redan från början har bestämt sig för att bomba skiten ur landet. Då är det ju ett logiskt svar på förhandlingserbjudandet, men knappast annars.

Nu säger väl Bush-kramarna att man inte kan lita på Iran, även om det låter bra, eller att deras motkrav vore oacceptabla, men vad skulle de förlora på att försöka? Skulle det ha visat sig leda till något bra så hade väl det varit toppen, och om inte så skulle ju USA ändå ha bomberna kvar…

Andra bloggar om: iran, usa, bush, förhandlingar, mellanöstern, världen, krig > Intressant?