Det enda tråkiga var att jag var tvungen att kliva ur den tillslut…

Jag hade gärnat länkat och tipsat om det hela lite tidigare, men när jag själv hittade dit var det bara ett par timmar kvar att anmäla sig ändå.

Hur som helst, om den, eller de, som skall välja testpilot har vägarna förbi här så kan jag ju passa på att visa vägen till fotobloggen. Den kan ju kanske vara av intresse för vederbörande.

Jag skall inte gå in på några detaljer, men jag skulle fixa några saker som inte fungerade på en kunds dator. Det var inga avancerade saker, men det strulade till sig lite så att jag inte kunde ordna det så snabbt som det var tänkt, och dessutom var kunden tvungen att komma till butiken ett par gånger för att lämna lite grejer som jag behövde, vilket åtminstone andra gången berodde på att jag inte tänkte till ordentligt från början. Så, när jag var tvungen att ringa kunden för sjuttioelfte gången kände jag mig ganska dum och erbjöd en ganska bra deal för att slippa ett vredesutbrott i andra änden av telefonledningen, varpå mannen med förvånad röst sa “Du är ju medmänsklig! Du har ju valt fel yrke!”.

Det var ju lite kul. Men roligast var det ändå då jag kom till jobbet dagen efter att han hämtat sin dator. Då väntade en flaska Paul Cluver på mitt bord, med ett kort med texten “Tack Andreas!” på.

Det är sådant som gör det extra roligt att gå till jobbet.

Och om ni undrar så smakade vinet bra

Och bara för det så har jag lagt ut ett nytt foto i fotobloggen också, med ett motiv som jag tror att någon kanske känner igen

Helgen har, såhär långt i alla fall, varit väldigt lugn. Var ute en stund idag då jag också passade på att fota lite, men annars har jag nästan inte gjort något vettigt alls, annat än lite diskande och småstädande. Men jag har ju fortfarande morgondagen på mig att hinna allt som jag hade tänkt hinna med den här helgen.

Tjejerna i familjen drog iväg till Tonårsmorsan i kväll, och själv kikade jag på Melodifestivalen tillsammans med Herr Fiffig. Han sov i och för sig första halvan av programmet eftersom han inte är riktigt kry, men sedan vaknade han till och var med i matchen igen. Tonåringen, och hans kompis, som också har varit hemma hela kvällen har jag däremot nästan inte sett alls. De sitter ju mest och spelar hela tiden och visar sig bara när de behöver fylla på, eller tappa ur, vätska…

Imorgon blir det en tur till huvudstaden för att hämta en soffa. Och då får jag dessutom träffa ett par fina vänner också. Det ser jag fram emot.

- Det skulle kunna hända vem som av oss, säger Evald Larsson, initiativtagare till den manifestation som i dag ska hållas utanför tingsrätten i Jönköping.

Runt 300 pensionärer förväntades dyka upp i Jönköping för att visa sitt stöd för gubbjäveln Ronald Fasth. För de tycker ju att det han gjort är fullt förståeligt…

Vissa av våra medlemmar vågar inte gå ut om kvällarna av rädsla för att bli nedslagna, säger Evald.

De är alltså rädda för att bli nedslagna, så därför skall de visa sitt stöd för någon som slagit någon annan. Ja men vad bra. Logiken är ju glasklar.

Det är väl precis så vi skall uppfostra våra barn och lära dem att det är fel att använda våld. Eller hur…

Nu återstår bara att se om bloggarlusten återkommer nu när jag har en dator som faktiskt är kul att använda. Jag skall försöka i alla fall

Det blir alltså glasögon för mig snart. Jag tycker själv att jag såg helknepig ut i varenda båge jag testade, men jag lyckades tillslut hitta ett par jag tror jag kan stå ut med. Hur de ser ut får ni väl se när de är färdiga, för jag tog ju inget foto idag.

Det var en dam som lämnat in en blyertsteckning för inramning. Och när rammakaren höll på med själva inramningen tänkte han att han skulle vara snäll och snygga till det hela genom att sudda bort en ful fläck i ena kanten. Och det gjorde han.

Tanten kom sedan tillbaka för att hämta sin tavla. Hon vände och vred och verkade först nöjd med resultatet, men sedan tittade hon lite till. Och sedan en extra gång. Tillslut frågade hon “Men, var är katten som satt där i kanten?”.

M: “AG måste kolla på den här datorn imorgon. Var skall jag ställa den så att jag vet att han ser den?”
V: “Ställ den framför kaffemaskinen”

Uppdaterar fotobloggen lite då och då istället…

Ta och kika där istället…

Vilket är ditt drömjobb?
Jag skulle gärna leva på att fotografera, måla eller skriva/spela musik.

Vilken låt dansar du helst till på krogen?
Jag dansar inte gärna och jag är nästan aldrig på krogen.

Vilken kändis tycker du är snyggast?
Men alltså… Det ändrar sig ju från dag till dag, så det är ju svårt att svara på, men ok. Just idag blir det…
Kvinnliga: Hayden Panettiere Manliga: Gary Dourdan

Har du någonsin haft ett onenightstand?
Ja.

Vad gör dig riktigt arg?
Idioti.

Vilken är din favoritfärg?
Blågrå.

Vad är du mest rädd för?
Att någonting hemskt skall hända mina barn.

Vilka är dina topp tre favorit-bloggar?
Jag har tre klara favoriter, men då en av dem inte bloggar för tillfället så väljer jag att inte skriva ut någon.

Hur många av dina favoritbloggar är människor du känner från verkliga livet?
Om det betyder att man skall ha känt dem innan man läste bloggen och inte tvärtom, ingen. Men annars är det en handfull, ungefär.

Hur var din första sexuella upplevelse?
Det beror lite på vad som räknas som sexuell upplevelse.

Vem gråter du ut hos då du är ledsen?
Jag gråter nästan bara ensam.

Hur många barn vill du ha?
3 räcker bra.

Vad dricker du helst (alkohol alltså)?
Kall öl eller rött vin.

Känner du någon homosexuell?
Ja, nästan fler än heterosexuella.

Hur länge har du varit vaken i ett sträck?
Jag vet inte vad rekordet är, men jag vet att jag har varit vaken ungefär 70 timmar. Den gången avslutade jag med att festa, och konstigt nog var jag inte ens trött då.

Vilken är din favorithögtid?
Jag är ingen riktig högtidsmänniska, men julen är ju lite småtrevlig ändå.

Vem (inga namn) var du senast arg på och varför?
En yngre person som gjorde ett väldigt litet problem väldigt stort vid fel tidpunkt.

Vad skulle vara den värsta frågan att få?
Ingen. För jag kan ju alltid välja att inte svara.

Är det något du längtar efter?
Ja. Verkligen.

Har du någonsin varit otrogen (i något förhållande)?
Det beror på vem man frågar.

Äger du en cykel?
Japp. Jag köpte en ny förra sommaren, och det var nog mitt bästa köp någonsin.

Jag kände honom inte. Men måste man känna någon för att känna något när personen i fråga går bort?

Jag kände inte Olof Palme, Engla, Elvis, Ronnie Peterson, barnen i Arboga eller det lilla barnet som glömdes i en bil häromdagen. Betyder det att jag inte skall känna något för dem? Betyder det att de inte förtjänar mer än en notis i tidningen? Måste man själv vara vän, eller bekant, med någon för att känna sorg eller för att förstå att andra gör det?

Om jag t ex. skriver att min far har gått bort, skulle det då kännas naturligt för dig att skriva “Jag kände honom inte, så jag bryr mig inte, varför skriver du om det?”?

Jag känner mig lite ledsen inombords idag. Inte bara för att MJ gick bort igår, utan också för att det finns människor som inte kan förstå att man kan känna känslor i en stund som denna.

Läs även andra bloggares åsikter om michael jackson, sorg, känslor

Idag träffade jag en kille som var i åldern springa omkring och uttala enstaka ord, och pappa-känslorna vaknade direkt. Hans stora blå ögon och hans enorma leende fångade mig direkt. Jag tror att jag höll bättre koll på honom än vad hans föräldrar gjorde under hela kvällen. Det kom liksom naturligt…

Nu sitter jag här och är jättesugen på en egen liten bebis igen.

Men en sådan vill jag ju inte ha, egentligen.

Tanken är ju lite trevlig.

Men slå mig om jag tänker den tanken igen.

Slå mig hårt.

Jättehårt.