En gubbjävel ställdes idag inför rätta för att ha gett en 13-årig pojke en örfil när han kallade honom “Gubbjävel”.

- Det skulle kunna hända vem som av oss, säger Evald Larsson, initiativtagare till den manifestation som i dag ska hållas utanför tingsrätten i Jönköping.

Runt 300 pensionärer förväntades dyka upp i Jönköping för att visa sitt stöd för gubbjäveln Ronald Fasth. För de tycker ju att det han gjort är fullt förståeligt…

Vissa av våra medlemmar vågar inte gå ut om kvällarna av rädsla för att bli nedslagna, säger Evald.

De är alltså rädda för att bli nedslagna, så därför skall de visa sitt stöd för någon som slagit någon annan. Ja men vad bra. Logiken är ju glasklar.

Det är väl precis så vi skall uppfostra våra barn och lära dem att det är fel att använda våld. Eller hur…

Ok. Jag är nu en glasögonorm. Och här kommer bildbeviset…

Nu Skall jag bara försöka vänja mig vid dem. Om det går. Det känns ju fortfarande bra märkligt måste jag säga. Jag vet inte om jag ser så bra ut, men jag ser väldigt bra iaf

Nu har jag äntligen en ny dator. Eller, nej, inte en ny, men en gammal. Jag har helt enkelt fått ta över en liten Sony Vaio på 13 tum i helt ok skick. Det är ju ingen värsting med dagens mått mätt, men den är helt klart bättre än min stationära och formatet är ju helt perfekt för mig. Tror jag är lite kär i den här lilla burken redan.

Nu återstår bara att se om bloggarlusten återkommer nu när jag har en dator som faktiskt är kul att använda. Jag skall försöka i alla fall

Idag var jag hos optikern och för att kolla synen. Inte för att jag tycker att jag ser dåligt, men jag har haft ont och varit “grusig” i ögonen varenda kväll under lång tid, så jag tyckte att det var lika bra att kolla upp det. Och tydligen så skulle jag må bra av ett par glasögon. Jag är nämligen långsynt på det ena ögat och närsynt på det andra, och det är väl för att ögonen försöker kompensera för det som de blir så trötta. Dessutom hade jag ett litet brytningsfel på något av ögonen också.

Det blir alltså glasögon för mig snart. Jag tycker själv att jag såg helknepig ut i varenda båge jag testade, men jag lyckades tillslut hitta ett par jag tror jag kan stå ut med. Hur de ser ut får ni väl se när de är färdiga, för jag tog ju inget foto idag.

Efter en liten paus på ungefär 11 månader verkar det som att jag åter hittat lusten att röra på musklerna. Det har i alla fall blivit lite träning 3 dagar i rad nu. Så nu är frågan om lusten att blogga också skall återuppstå. Det känns nästan så. Det enda som gör att det tar emot nu är att jag inte har någon vettig dator att skriva på. Och att blogga från iPhonen, vilket jag gör nu, är lite väl jobbigt. Men om ni som läser detta skramlar ihop till en laptop åt mig, då lovar jag att jag skall blogga järnet sen

Jag kom plötsligt att tänka på något en kollega på mitt förra jobb berättade. Då jag jobbade på en ramverkstad.

Det var en dam som lämnat in en blyertsteckning för inramning. Och när rammakaren höll på med själva inramningen tänkte han att han skulle vara snäll och snygga till det hela genom att sudda bort en ful fläck i ena kanten. Och det gjorde han.

Tanten kom sedan tillbaka för att hämta sin tavla. Hon vände och vred och verkade först nöjd med resultatet, men sedan tittade hon lite till. Och sedan en extra gång. Tillslut frågade hon “Men, var är katten som satt där i kanten?”.

Ur ett samtal på jobbet, efter att jag gått hem igår…

M: “AG måste kolla på den här datorn imorgon. Var skall jag ställa den så att jag vet att han ser den?”
V: “Ställ den framför kaffemaskinen”

Har inte så mycket vettigt att säga just nu.

Uppdaterar fotobloggen lite då och då istället…

Ta och kika där istället…

Här kommer en lista som jag snott från Jerry, och som han i sin tur snott från under ytan.

Vilket är ditt drömjobb?
Jag skulle gärna leva på att fotografera, måla eller skriva/spela musik.

Vilken låt dansar du helst till på krogen?
Jag dansar inte gärna och jag är nästan aldrig på krogen.

Vilken kändis tycker du är snyggast?
Men alltså… Det ändrar sig ju från dag till dag, så det är ju svårt att svara på, men ok. Just idag blir det…
Kvinnliga: Hayden Panettiere Manliga: Gary Dourdan

Har du någonsin haft ett onenightstand?
Ja.

Vad gör dig riktigt arg?
Idioti.

Vilken är din favoritfärg?
Blågrå.

Vad är du mest rädd för?
Att någonting hemskt skall hända mina barn.

Vilka är dina topp tre favorit-bloggar?
Jag har tre klara favoriter, men då en av dem inte bloggar för tillfället så väljer jag att inte skriva ut någon.

Hur många av dina favoritbloggar är människor du känner från verkliga livet?
Om det betyder att man skall ha känt dem innan man läste bloggen och inte tvärtom, ingen. Men annars är det en handfull, ungefär.

Hur var din första sexuella upplevelse?
Det beror lite på vad som räknas som sexuell upplevelse.

Vem gråter du ut hos då du är ledsen?
Jag gråter nästan bara ensam.

Hur många barn vill du ha?
3 räcker bra.

Vad dricker du helst (alkohol alltså)?
Kall öl eller rött vin.

Känner du någon homosexuell?
Ja, nästan fler än heterosexuella.

Hur länge har du varit vaken i ett sträck?
Jag vet inte vad rekordet är, men jag vet att jag har varit vaken ungefär 70 timmar. Den gången avslutade jag med att festa, och konstigt nog var jag inte ens trött då.

Vilken är din favorithögtid?
Jag är ingen riktig högtidsmänniska, men julen är ju lite småtrevlig ändå.

Vem (inga namn) var du senast arg på och varför?
En yngre person som gjorde ett väldigt litet problem väldigt stort vid fel tidpunkt.

Vad skulle vara den värsta frågan att få?
Ingen. För jag kan ju alltid välja att inte svara.

Är det något du längtar efter?
Ja. Verkligen.

Har du någonsin varit otrogen (i något förhållande)?
Det beror på vem man frågar.

Äger du en cykel?
Japp. Jag köpte en ny förra sommaren, och det var nog mitt bästa köp någonsin.

Michael Jackson dog igår, Och jag sörjer faktiskt lite. Han var en unik artist, oavsett om man gillade honom eller inte.

Jag kände honom inte. Men måste man känna någon för att känna något när personen i fråga går bort?

Jag kände inte Olof Palme, Engla, Elvis, Ronnie Peterson, barnen i Arboga eller det lilla barnet som glömdes i en bil häromdagen. Betyder det att jag inte skall känna något för dem? Betyder det att de inte förtjänar mer än en notis i tidningen? Måste man själv vara vän, eller bekant, med någon för att känna sorg eller för att förstå att andra gör det?

Om jag t ex. skriver att min far har gått bort, skulle det då kännas naturligt för dig att skriva “Jag kände honom inte, så jag bryr mig inte, varför skriver du om det?”?

Jag känner mig lite ledsen inombords idag. Inte bara för att MJ gick bort igår, utan också för att det finns människor som inte kan förstå att man kan känna känslor i en stund som denna.

Läs även andra bloggares åsikter om michael jackson, sorg, känslor