Jag fick för mig att jag skulle ut och springa idag, så jag snörade på mig skorna och gav mig ut och började springa.

Det var nog ingen bra idé. Eller så var det det. Men roligt var det inte. Inte efter de första tio minuterna i varje fall. Då började det hela kännas som en nära döden upplevelse.

Jag tog det säkra före det osäkra och vände hemåt. Tänkte att en kort första runda är bättre än lång första runda som också blir det absolut sista jag någonsin gör i livet…

Fast även om det inte var speciellt roligt så blir det nog ändå fler rundor. Jag tror att det faktum att jag höll på att hosta sönder mina tjärfyllda lungor efteråt är ett tecken på att jag behöver det, även om det är mycket trevligare med träning som inte innebär lika mycket flåsande.